Debutera eller dö på Bokmässan- Gravid med livet som insats

Förberedelserna för Bokmässan i slutet av månaden är i full gång. Jag är inbjuden av företaget Litterära Konsulter för att delta i en intervju om min bok.

Hej Darlings! Kan man vara nervösare än vad jag är just nu? Andas, andas, andas påminner jag min själv konstant om.  Jag behöver inte läsa innantill, jag kan ju allting. Det är ju inga frågor jag behöver lära mig svaren till heller, men ändå.. Denna nervositet…

Några av frågorna som kommer att ställas till mig är: Hur känns det att skriva en bok om en sådan personlig upplevelse? Och hur tyckte du det var att anlita en lektör?

Jag började skriva på min bok Gravid med livet som insats i början av året. De första kapitlen skrev jag på spanska, det kändes inte lika ”nära” som på svenska.

Jag hade ännu inte hunnit eller orkat berätta för flertalet av mina vänner att jag varit cancersjuk och om hur nära det varit att vi även miste vår dotter i RS-virus. Ja hela de bergochdalbana-liknande känslorna vi hade genomlevt de senaste åren, hade jag noggrant hållit inom mig.

Så att ge ut en bok på svenska, i mitt eget hemland, där folk känner mig, fanns inte på kartan. Vad ska grannarna säga? Vännerna? Nä… Det törs jag inte…

Skrivandet började när jag upptäckte att jag själv hade svårt att hålla i sär alla händelser. Jag satt en kväll, slutet av året 2017 och bläddrade igenom bilderna i min telefon, när jag upptäckte att under min dotters första sex månader i livet, hade jag knappt tagit någon bild. Vad lustigt, ni som är småbarnsföräldrar vet kanske hur telefonens kamera brukar glöda… Bild på första leendet, första matningen, när bebisen sitter upp, ligger ner. Ja ni förstår vad jag menar. Var var mina bilder? Vad hade vi gjort? Under min dotters första halvår i livet, opererade jag mig två gånger för cancern jag drabbats av och jag låg inne med min dotter på sjukhuset för hon var också sjuk. Dessutom var vi under flera månader satt i någon slags karantän på grund av hennes infektionskänslighet. Vi varken sov, åt, eller log under den tiden. Än mindre tog vi bilder.

Jag kände att jag behövde få alla dessa känslor och upplevelser nerskrivna.

Jag tänkte att kanske min familj vill läsa lite grann om hur det hade varit och hur jag kände mig så jag började skriva boken på svenska med. Det var omtumlande att sitta och skriva ner alla händelser som dessutom var så färska.

Vissa dagar stängde jag in mig totalt och skrev i 7–8 timmar i stöten, seriöst, som en riktig författare. Med studier, jobb och två små barn har jag fått söka tiden för att skriva där den inte har funnits, men det var som ett kall… Orden har bara hoppat fram.

Efter några månader bestämde jag mig att jag ville få min berättelse utgiven. Det var en process som mognade fram sakta men säkert. Helst vill jag ge ut boken genom ett förlag men om ingen nappar så kommer jag att satsa på egenutgivning. Jag tänker att boken kan hjälpa människor i en liknande situation, jag har inte skrivit en bok för att man ska ” tycka synd om mig”, nej, jag har skrivit med hopp att kunna dela med mig av glädje, kämparanda och av styrka. Jag ville sätta ord på alla rädslor, tabun och känslor vi känner då livet inte riktigt blir som vi har tänkt oss.

Jag började läsa på om bokutgivning och lånade säkert tio böcker om ämnet på biblioteket. I alla böcker talades det varmt om att anlita en lektör. En lektör är en professionell läsare som går igenom en text, ger råd och tips till författaren för att texten ska bli bättre och svarar på frågor. En lektör är utbildad på högskolenivå inom detta område, eller har förvärvat motsvarande kunskaper efter många år som betaläsare.

Jag hittade via Litterära Konsulter stjärnan tillika lektören Erica Eklund (https://www.manuskonsult.se/)  som jag fick äran att anlita som min lektör.

Jag minns att jag blundade och höll andan då jag bifogade filen av min bok till henne, över 100 A4 sidor från mitt liv, min sorg och glädje, skulle nu bedömas av någon annan. Rättas med röd text, precis som i skolan.

Efter någon vecka fick jag tillbaka ett utlåtande, med tips och råd för att vässa min berättelse ytterligare ett snäpp. Hennes omdöme var noggrant gjort, hon hade tittat på allt från story, miljö, dramaturgi, karaktärer, stil och dialog och kommenterat direkt i mitt manus.

Jag skrev om, rättade och tog hennes råd till hjärtat och nu är den spanska versionen skickad till flera olika förlag och ligger i förlagens läskö (som brukar ta cirka 6 månader).

Den svenska versionen är nu inne i sin slutfas, där Erica hjälper mig att korrekturläsa och redigera boken så att den blir så där bra som jag vill att den ska vara och jag känner mig stolt över vad vi har åstadkommit.

Bokmässan

Så som sagt ovan, nu i skrivande stund håller jag på att förbereda mig inför Bokmässan.

Bokmässan är Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. Mässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. Sedan dess har den vuxit betydligt och mottar nu årligen runt 100 000 besök under fyra dagar i september. Mässan är ett spännande evenemang för såväl en branschpublik som för allmänheten.

Det ska bli så kul att träffa massa intressanta människor, förlag och författare. Det ska bli otroligt roligt att få presentera min bok och jag kommer även att läsa ett kapitel för publiken. Hur coolt och samtidigt skrämmande är inte det? Vad är det egentligen som har hänt? För 8 månader sedan började jag skriva en bok, mest i eget terapisyfte och nu ska jag inför publik presentera den på nordens största bokmässa!! Galet. Spännande. Kul. Nervöst.

Kommer du? Ses vi där? Hoppas det. Kom gärna fram och håll mig i handen en liten stund, det kan jag behöva. Stora kramar /Anette