Vi ligger som kaniner, men blir inte med barn!

Hej kära läsare!
Ja, jag vet att den här  meningen kan låta rå och intensiv, men den är lika sann som amen i kyrkan och alla som har varit i samma situation kan säkerligen hålla med  att det inte finns något annat sätt att  gör det på. Att få barn är inte alltid så lätt.

I dag har jag valt att dela med mig om vår IVF-resa. Ett ämne som är tabu för många, trots att det är en vanlig behandlingsform vi har haft i Sverige  under nästan 40 år och det föddes ungefär 5000 provrörsbarn förra året i Sverige. Men trots det är det faktum att man har fått hjälp att bli med barn fortfarande ett ämne som är  tabu, tabu, tabu och många människor skäms och lider i det tysta. Eftersom jag tycker det är ett viktigt ämne att lyfta fram, tillägnas dagens inlägg  just om IVF, med hopp om att jag kan damma av lite av hysch-hysch stämpeln av det hela.

Barnlängtan

Jag och min man försökte under flera år att bli med barn. Vad jag inte visste var att jag hade cancer och min kropp fokuserade på det viktigaste, att överleva, och att fixa en bebis var inte liksom min kropps prio ett där och då.

Men eftersom  vår längtan var så stor och varken jag eller min man är direkt kända för att vara de som ger sig i första taget, gav vi oss in i ”provrörsvärlden”  när år av välplanerade ligg inte gav de resulten vi ville. Vi hade ett pling i telefonen som visade när det var  mest chans att bli gravid, då skulle vi sätta igång. Notifikationer, SMS, appar, kalender, you name it! We did it all. Vi hade inget större val när månad efter månad, år efter år, lades tillsammans utan någon bebis i sikte.

Spontana ligg

Jag har tagit temperaturen, undersökt mitt sekret och studerat min egna saliv i ett minilabb i badrummet (!!jajamen) och beroende på utseende så har vi kastat oss över varandra med mer eller mindre intensitet. Men efter flera år utan något positivt resultat så slutade vi att förlita oss på slumpen och satte istället vår tro på professionella läkare. Vi hade helt enkelt kommit till den insikten att vi fixade ju uppenbarligen inte detta med att bli föräldrar på egen hand. Vi bestämde oss för att göra en provrörsbefruktning. IVF.

IVF

IVF står för in vitrofertilisering som är en typ av assisterad befruktning vid ofrivillig barnlöshet. Man kan göra det på många olika sätt, beroende på vad som är orsaken till barnlösheten. Kort förklarat så bestod behandlingen i mitt fall av att jag fick bombardera mig med hormoner som stimulerade mina söta äggstockar att utveckla flera ägg. Sedan togs äggen ut, vilket gjorde fruktansvärt ont, för att sedan sammanföras med min mans spermier på ett laboratorium. Sedan sattes ett befruktat ägg in i mig. Då började min ”ruvningsperiod”, precis som en höna som ligger och ruvar på ett ägg.

Gravid

Efter två veckor så gjorde vi ett graviditetstest som visade att vi var gravida. Gravida! Gravid, ja, whihoooo!!!!!!!!!

Jag kände mig som huvudrollsinnehavaren i en musikal! När jag plussade positivt på stickan  dansande jag på gatan! Vilken lycka! Äntligen skulle vi bli föräldrar.

Detta var den korta historien. Vill du läsa mer utförligt om hur min behandling gick till och hur det känns att bli satt i klimakteriet på kemisk väg i princip från en dag till en annan, kan du dels läsa mer utförligt i min kommande bok Cancermamman, gravid med livet som insats  och här är en länk med mer information om IVF https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Behandlingar/IVF-provrorsbefruktning/

Men givetvis kära läsare, misströsta ej, du ska få höra min historia här med….

Min IVF-behandling

Efter utredning, några svängar på IVF-kliniken, med tillhörande gynundersökning, sattes min behandling igång. Det första som behövdes göras var att ta kontroll över min östrogennivå, vilket gjordes genom användandet av nässpray. I två veckor sprayade jag mig i näsan tre gånger om dagen och då började mina hormoner minska dramatiskt. Den känslan alltså. .. En relativ nybakad 30 åring blev skickad rakt till klimakteriet. Och inte ett klimaterie som smyger sig på sakta år efter år, utan en pang bomb-klimaterie från en dag till en annan. Slap in your face-klimaterie. Oh, herregud vilken jobbig känsla! Migrän, torrhet, svettningar och humörsvängningar blev min vardag. Det var som att resa till framtiden, min framtid med klimakteriet, och det var hemskt!  Fläkten var ständigt på, och jag minns att t.o.m. att hos vänner och bekanta fick jag be om isbitar och smita in i deras badrum för att kyla ner mina värmevallningar. Jag brukade sitta på toalettgolvet medans jag frenetiskt gnuggade isbitarna mot min panna och mot min hals samtidigt som jag funderade på hur jag någonsin skulle kunna återvända ut i vardagsrummet och vara SOCIAL.  Jag kokades sakta upp invärtes.

Labbråtta

Efter att denna fas var över var det nya målet att utveckla flera högkvalitativa ägg i äggstockarna. Helt plötsligt saknade jag den fantastiska och ”ofarliga” nässprayen som ”bara” satte mig i klimakteriet. Jag kom ihåg den vackra lilla sprayflaskan varje gång jag såg den långa sprutan som jag var tvungen att sticka i magen varje dag under tre veckor. Magen såg ut som en Picasso-tavla. Äggen svarade tack och lov perfekt på behandlingen, massa ultraljud, massa blodprover och hips vips hade mina ägg vuxit tillräckligt och mina hormoner var på en ideal nivå. Vid det här laget kände jag mig som en riktig labbråtta.

Äggstra spännande

Kvinna på väg till IVF undersökning
Här är jag, lagomt drogad på massa mediciner, på väg in att få äggen uttagna under vår IVF

Efter en sista injektion som tvingade äggcellerna att mogna,  samtidigt som den undvek att de lossnar och faller ut, hade äntligen dagen för äggextraktion kommit.  Äggstra spännande!  Där låg jag på en vit säng,  mina ben var uppe i luften framför flera personer i labbrockar som flyttade sina latexklädda händer från den ena sidan till den andra mellan mina ben. – Du kommer att känna en liten smärta i magen, som ett litet sting. – kommenterade läkaren. Jo tack, ett litet sting. Det gjorde SÅ. JÄVLA. ONT  när de sög ut mina ägg.

Efter att ha dammsugit mina äggledare och lyckats plocka ut 12 härligt nyvärpta ägg, fick vi gå hem, med ny tid för insättning efter två dagar. OM befruktningen lyckas. Alltid OM. Alltid ovisshet.

Dessa två dagars väntan var verkligen ändlösa.  När vi återvände till kliniken var läkarna nöjda med resultaten, och själva insättningsprocessen av äggen gick mycket lättare, det kändes inte speciellt mycket och gick snabbt.

Det var bara att gå hem och vänta på den efterlängtade beskedet.

Väntan. Väntan. Tick- tac. Väntan. Väntan. Hur kunde tiden gå så långsamt?? Ställde någon tillbaka klockorna?

Efter 14 dagar fick jag testa om jag var gravid. De var de längsta 14 dagarna i mitt liv kändes det som.

Positivt!

Positivt!

Så gick det till då vår älskade son kom till världen!

I dag är jag helt övertygad över att våra svårigheter att bli gravida var på grund av den hormonella obalansen i min kropp. Min cancer konstaterades 2015, men jag är säker på att jag hade den redan 2013, då jag genomgick IVF. Alla mina cancersymtom hade börjat redan då. Så jag kan väl sätta av på nån sjuk, negativ bucketlist att jag har fixat två graviditeter med cancer i kroppen. Hur crazy är inte det?

Min egen erfarenhet av hela denna ofrivilligt barnlösa erupplevelsen är att vänta inte för länge innan du/ni söker hjälp. Det finns massor med tips på saker man kan göra och örter som man kan ta för att hjälpa sin kropp att bli gravid. Det finns ingen anledning att skämmas och ofrivillig barnlöshet är vanligare än vi tror. Det är en ganska komplicerad behandling, men för oss var det värt det alla dagar i veckan. Vi fick ju vår härliga grabb som nu är 4 år tack vare IVF.

Till dig där ute som kanske lider av ofrivillig barnlöshet, hang in there! Hoppas verkligen att storken flyger förbi ert hus också!:) Har du några råd för alla de par som går igenom en liknande process? Någon rolig upplevelse att dela med dig om hur ni blev gravida? Jag älskar att veta allt om detta så kommentera gärna!

Vi ses snart min käraste läsare!

30 Kommentarer

Gå med i diskussionen och berätta din åsikt.

Snabela
19 januari, 2019 kl. 11:16

Vilken gripande berättelse som du delat med dig. Dom som har lätt att få barn har nog svårt att riktigt förstå hur jobbigt det är att längta efter barn men inte få några.

Herbalista
4 januari, 2019 kl. 20:23
– Svar till: Amanda

tack snälla Amanda. Det var härligt att höra. Precis, nej, det ska inte vara tabu, tycärr är det fortfarnade det…

Herbalista
4 januari, 2019 kl. 17:12
– Svar till: Daisy

oj, oj, håller tummarna för er.. Har ni prövat någon metod, eller agnus catus eller mågot liknande?

Daisy
4 januari, 2019 kl. 17:09

Vilken tur det blev positiv, vet hur de är å va barnlös jag & mannen försöker , varit me varann 3 år utan barn än 🥺

Amanda
6 december, 2018 kl. 03:40

Så bra skrivet och känslosamt inlägg tycker nog som dom flesta i kommentarerna att det är bra att du skriver detta. För det ska inte behöva vara ett tabu belagt ämne att prata om, om man inte kan få barn själv så ska man få hjälp. Och det är bra att hjälp finns 🙂

charlottelinden.se
5 december, 2018 kl. 23:51

Sååååå bra inlägg! Viktigt ämne som verkligen behöver lyftas mer och talas mer om 🙂

Jennifer
5 december, 2018 kl. 23:04

Så strongt av dig att dela med dig av detta!!
Jag tror inte att jag kan bli gravid igen, så jag fasar för den dagen det kanske är dax att starta bebisverkstaden..

http://missjennifer.se

Kamilla
5 december, 2018 kl. 22:47

Tänk att det finns en möjlighet att få barn även om det inte blir till när man leker kanin. Härlig berättelse med ett gott slut.

Petra Elisabeth
5 december, 2018 kl. 22:12

Åh wooow vilken historia! Det är ju fantastiskt vad tekniken skapar möjligheter för oss nu. Tänk att man kan göra på det här sättet! Och vad underbart att det gick så bra med behandlingen. Då måste ju allt detta kännas värt det! 🙂 Grattis till er båda 🙂 // Petra Elisabeth

Marina
5 december, 2018 kl. 22:12

Vilken fantastiskt berättelse trots allt. Viktigt att prata om ❤️

Hannas krypin
5 december, 2018 kl. 21:49

Vad starkt av dig att berätta om din resa. Det känns fint att få ta del av den. Jag tycker att ofrivillig barnlöshet är ett viktigt ämne att prata om.

http://hannafialotta.blogg.se

Melissa Skywalkz
5 december, 2018 kl. 20:57

Genuint tack för att du delar med dig, jag själv vill inte ha barn men jag kan tänka mig att många behöver höra fin story! Grattis till sonen ❤

Herbalista
5 december, 2018 kl. 20:52
– Svar till: Mirre - Sweetwords

åååh! Stora kramamr till dig och er! 7långa år förstår jag!

Mirre – Sweetwords
5 december, 2018 kl. 20:34

Men oh så käsnlosamt och jag förstår verkligen er resa, vi försökte få barn i 7 år och 2½år av dem visa IVF, jag förstår verkligen barnlängtan, bir rörd av att läsa/sweetwords.se

Chanelle
5 december, 2018 kl. 20:23

Riktigt bra inlägg! Det är som du säger viktigt att börja prata om och få bort tabun! Det är ju vanligare än man kanske tror och det är så jobbigt att behöva känns sig ensam om det. Grymt och stark skrivet <3

Herbalista
5 december, 2018 kl. 19:36
– Svar till: Elisa

Men vad kul! vd härligt att det gick så bra trots allt.. hmm… hört så många gånger att det kommer när man ” inte fokuserar på det”. Det hände oss med vår nummer två 🙂 varma kramar

Elisa
5 december, 2018 kl. 19:27

Så fint att få läsa din historia. Jag och min man fick försöka i 1,5 år innan det blev något. Jag har PCOS som satte käppar i hjulet och efter en fertilitetsundersökning och hormontabletter var jag plötsligt gravid när vi hade satt allt på paus innan jag skulle testa en ny omgång tabletter. 🙂

www.mrskjellstrom.se
5 december, 2018 kl. 19:02

wooow vilket starkt inlägg och riktigt bra skrivet…
Va underbart att ni nu har en son och hoppas verkligen av hela itt hjärta att cancern förbli borta från dig <3

Moa
5 december, 2018 kl. 18:55

Så glad att det blev ett barn och bra att du tar upp detta 🙂

Fröken Rödlök www.frokenrodlok.se
5 december, 2018 kl. 18:10

Vad härligt att du tar upp detta, ett viktigt och intressant ämne! Vad roligt att det blev ett barn av er resa =)

Denevigaresenären
5 december, 2018 kl. 17:36

Oh, det finns så många som kämpar och går igenom det som ni gått igenom. Ett viktigt ämne du tar upp. Så härligt att allt gick bra till slut och att ni fick lilla sötnosen 🌸

Anita Birgitta
5 december, 2018 kl. 17:30

Så fint och bra att du delar med dig om
Er resa till att få bäbis

Jennysvardag
5 december, 2018 kl. 17:23

Så starkt av dig att dela med om eran resa om ivf och cancern. Det är så bra att ivf finns så alla kan få barn 🙂

Herbalista
5 december, 2018 kl. 17:06
– Svar till: www.saramadeleine.se

tack snälla ni för era fina kommentarer

Herbalista
5 december, 2018 kl. 17:05
– Svar till: Pärla

ååååh….känner med dig, 7 år är en låång tid! kram

www.saramadeleine.se
5 december, 2018 kl. 16:57

Vilken gripande historia, både från det att ni fick barn till slut men även det med cancern :(. Det är verkligen ett viktigt ämne att skriva om 🙂

Johanna
5 december, 2018 kl. 16:48

WOW!! Alltså så himla skönt att du kan dela med dig och att du får att andra som kanske går igenom liknande att känna sig mindre ensamma. Så viktig blogg och inlägg. Kram <3

Hanna
5 december, 2018 kl. 15:54

Detta är så viktigt o prata om. Och samtidigt så jobbigt o läsa av om av olika personliga skäl. Glad att ni tillslut fick er son.

Emelie
5 december, 2018 kl. 15:36

Så starkt av dig att dela med dig av detta! Så glad för din skulle att du äntligen fick din efterlängtade son ❤️

Pärla
5 december, 2018 kl. 15:15

Så skönt med någon som delar med sig, det pratas på tok för lite om detta tycker jag. Jag försökte av och till i 7 år utan lycka och man kände sig så ensam..

Kommentera

Meny
Kategori