Opereras med risk att döda min bebis

Gravid och cancersjuk

Anette, vi måste överväga att operera bort tumören så snart som möjligt, – sa läkaren vid ett av de många läkarbesöken jag gjorde.

En operation inom graviditetens första 4 månader anses som ”säker” för fostret – han gjorde ett citatmärke med fingrarna när han sa ordet säkert. -Om vi opererar dig innan du kommer in i femte graviditetsmånaden brukar dessa typer av operationer gå bra för bebisen. Det finns visserligen en risk för missfall i samband med operationen, men oftast brukar det gå bra.

 

I dag tänkte jag skriva lite om det svåra beslutet jag tog att inte operera  bort min tumör under min graviditet. Det var ett väldigt omdiskuterat beslut, som höll mig sömnlös många nätter. Men för mig fanns det ingen tvekan. Jag känner flera som har opererat sig under sin graviditet och jag ser inga fel i det, men jag själv vågade inte. Jag var kär i bebisen sedan första sekunden som jag visste att den fanns i min mage. Jag vågade helt enkelt inte riskera att min kropp skulle abortera fostret. Bebisen verkade växa,  kanske den skulle klara sig i mig i alla fall. Men om jag opererade och fick missfall… Nä, den tanken kunde jag inte ens tänka klart.

Du måste vara förnuftig Anette, det är inte ett lätt beslut att ta, jag vet det. Men du måste operera dig – sa Daybis åt mig när vi stod utanför läkarens rum. – Jag vill hellre ha en fru och ett barn, än två barn och ingen fru! Hans ton var allvarlig, bestämd, nästan bönfallande. Det var jobbiga ord att höra. Jag kommer nog aldrig glömma hur han såg ut då han sa det till mig, – Anette, operera dig.

Både min man och läkarna rekommenderade mig att låta mig opereras men jag vägrade. Slutligen bestämdes det att vi skulle upprätta en fyra månaders period för att övervaka tumörtillväxten. Normalt sett så brukar dessa typer av sköldkörtelcancer ha en långsam utveckling. Vi bestämde att om den inte hade växt mera under de kommande månaderna så kunde vi vänta med att operation tills efter graviditeten var över.

Sakta började jag förstå att cancern var ingenting som hade ” ploppat upp”.

Jag förstod att trycket i halsen som jag hade känt i över fem års tid orsakades av tumören. En sjukdom som hade följt med mig utan att någon hade märkt det och som nästan hade gjort mig galen. Herregud, jag måste ju haft cancer med min son också, utan att jag visste om det. Jag hade lyckats pricka in två graviditeter cancersjuk!! Äntligen förstod jag vad som hade förändrat min personlighet så mycket. Varför jag gick omkring dygnet runt med en strypkänsla. Varför det hade varit så svårt att bli gravid med Samuel. Vetenskapen att jag hade haft cancern så länge skrämde mig. Hur mycket hade den spridits? Hade den spridits till mitt lymfsystem? Till mina bröst? Mina lungor? Mitt blod? Men tanken att göra mig själv frisk, med risken att förlora mitt barn på köpet, var helt otänkbar….

I dag med facit i hand, jag är frisk, min flicka är frisk, känns det som att jag tog rätt beslut. Men å andra sidan så hade cancern spritt sig till flera lymfkörtlar också.. Hade det hänt om jag opererat mig under min graviditet? Det kan man aldrig veta. ..

Utan tvekan ett av de svåraste beslut jag tagit. But I still standing!  Skriv gärna en kommentar i rutan nedan om du funderar på någonting eller vill själv dela med dig av en upplevelse. Läser allt! Tack för att du finns.

Kram